Kalendervisdom och personligt flumm

Jag har en jättefin kalender. En med illustrationer av Catalina Estrada och citat ur Paulo Coelhos verk. Jag har läst några av Coelhos böcker, och visst är hans tankar djupa och öppna för ännu mer djup. Så varje gång jag får vända blad i kalendern stöter jag på en ny tanke. Ibland träffar citatet mitt i prick, det kan rentav beskriva den dag eller vecka jag lever i.
Andra gånger har jag ingen aning om vad tanken bakom tanken är. Som det här till exempel, ett citat ur Krönika- Antonio och hans öde: "Allt som en vanlig människa gör i livet för henne närmare Gud." Jag har försökt fundera ut vad han kan mena med det, men jag har nog inte kommit på något som stöder påståendet. Jag kan räkna upp en hel del saker man kan göra som inte för en närmare Gud.

Visdomsord ur Handbok för ljusets krigare:
"Gud använder tystnaden för att lära oss om att ta ansvar för orden.
Han använder tröttheten för att vi skall förstå uppvaknandets värde.
Han använder sjukdomen för att lyfta fram hälsans välsignelse."

Vissa dagar undrar jag om Gud har något han vill försöka säga mig. Väcka mig, kalla på mig. Jag vet inte riktigt vad han är ute efter, jag har inte lyssnat så noga den sista tiden. Så ta tag i mig då, ruska om mig riktigt ordentligt! Jag är för trög för att fatta små vinkar.

Den här veckans citat är taget ur Segraren står ensam.
"Den som inte känner igen dörren till problemen lämnar den till slut öppen, och så kan olyckorna ta sig in."
Jag har lämnat flera dörrar på vid gavel. Speciellt den dörr där objudna gäster kan ta sig in. Sådana där som gör att jag fokuserar på fel saker, på det värdsliga, på mig själv. Till sist brydde jag mig inte om att stänga dörren.
Hittade dörren nyligen. Gör mitt bästa för att puffa fast den igen, men den har blivit lite trög, lite rostig. Samtidigt kämpar jag med att öppna dörren som jag alltid borde ha öppen- dörren som tar mig till Gud.

Ur Krönika- Historier från latinamerika:
"I stället för att hålla på och förbanna platsen där han föll borde han leta efter det som fick honom att falla."
Kanske det. Hittar man orsaken kan det hjälpa en att gå vidare, att känna igen krokbenen och lära sig att akta sig i framtiden. Men orsaken kanske inte hittas. Då är det kanske bara bättre att glömma fallet, sluta grubbla över varför, och bara gå vidare. Det som har hänt kan ingen ändra på. Jag försöker se framåt i stället.
Ny dag, nya tag.