Guds får(skallar)

Herren är min herde, mig skall intet fattas...

Efter en predikan väcktes en del tankar om får. Visst hör vi ju till Guds fårahjord och oftast irrar vi omkring och bräker utan att egentligen ha någon aning om vart vi är på väg om ingen leder oss. Kanske inte så smickrande att bli kallad får, tanken för mig till ulliga, beskedliga och ganska okomplicerade varelser. Definitivt sådana som inte klarar sig utan ledning av sin herde.


Ett får kan vara väldigt tryggt i sin tillvaro om det litar på att allt går bra om det bara följer sin herde och gör som han säger. Det kräver fullkomlig tillit och en vilja att ge sig själv. Nu menar jag inte att man inte skall tänka själv, det skulle knappast sluta bra. Men som får borde jag våga lita på att det finns någon som berättar vart jag skall gå, som ser till att jag hänger med resten av hjorden och att jag handlar rätt, någon som säger till när jag gör fel och som leder mig tillbaka på rätt väg när jag har gått vilse. Våga lita på att det finns någon som vill hålla mig kvar i flocken, som letar efter mig när jag har försvunnit och som hjälper mig när jag trillat i en grop och inte själv kan ta mig upp. Ibland krävs det nog att herden är envis och tålmodig och att han inte ger upp trots att jag går vilse stup i ett då jag tror att jag hittar själv. Vilken tur att jag alltid kan komma slokörad lommande tillbaka för att ångra mig och få en ny chans. Man borde ju småningom förstå hur beroende man är av sin herde och hur han alltid har rätt. Undrar varför det ibland är så svårt för mig att begripa.
Det gäller att vara lyhörd också. Jag hör inte alltid när min herde talar till mig, och om jag hör kan det hända att jag låtsas att jag inte gör det. Får kan väl vara rätt så envisa och trotsiga också, tanklösa och självcentrerade. Visst lockar gräset på andra sidan, varför inte ta en sväng dit även om herden är på väg åt det andra hållet? Att testa gränser är något alla gör, och det är ju oftast en inlärningsmöjlighet. Bara grundtryggheten finns där kan man alltid vända om.

Herden tvingar ändå inte fåren att hänga med. Fåret kan själv välja att återvända till flocken, eller att hålla sig borta. Jag undrar hur långt man måste gå för att bli utesluten ur flocken...

Nu skall detta ullhuvud sluta svamla och gå och kolla vart herden tog vägen.