Värdesättningar och självvärdering

Hur ofta får du beröm? Ofta, antar jag. Du får beröm för hur goda bullar du har bakat eller för hur duktig du var som kämpat dig igenom vinterns obligatoriska skidtur. "Snygg frisyr" och "du är så flitig" eller liknande kommentarer får vi nog tillräckligt av, och uppmuntrande kommentarer förstärker sälvförtroendet och håller självkänslan vid liv. De är viktiga. Dessa kommentarer får oss att vilja fortsätta vara duktiga, lyckas på arbetet, ta fler skidlänkar eller ändra frisyr så ofta som möjligt. På gott och ont. Beröm och uppskattning är ju något vi vill ha mer av, vilket gör att man ständigt kommer att sträva efter att göra saker man vet att andra värderar högt. Om jag skall välja en orsak till dagens utbrända stressamhälle, är det just detta- man får beröm för sina prestationer. Det man gör, det som syns utåt, är det som definierar oss som personer. Man tillskrivs egenskaper som "duktig i skolan", "vältränad" eller "framgångsrik". Man har en massa förväntningar att leva upp till, man vill ju förbli atleten som man beskrivs som, och börjar man slappa har man misslyckats och är inte längre samma duktiga idrottskämpe i andras ögon.

Hur ofta kommer nån fram till dig och säger "du är viktig för mig", "du är värdefull", "du är snäll och du värmer mig"? Hur ofta får du beröm för den du är? Knappast lika ofta som någon tycker att din tröja klär dig. Vi är rätt så sparsamma på den här typen av komplimanger, och jag tror det är något vi skulle behöva mer av. En hel del av prestationsångesten skulle säkert försvinna om vi oftare blev påminda om att vi duger precis som vi är. Om vi kunde ta emot sådant beröm, skulle vi ju inte behöva anstränga oss för att nå något mer. Vi behöver bara vara.

Det vi gör präglar vår personlighet, och självklart är det viktigt att bli uppmuntrad när man har gjort någo bra. Risken är bara att det blir det enda i livet- att visa för andra att man duger. Viktigare är att fundera på för vem man gör det man gör. För sin egen skull eller för att andra förväntar sig det? Och hur ofta vågar du vara stolt över dig själv? Inte bara för det du har gjort, utan för den du är. Hur ofta säger du till dig själv att "du är bra och du duger"? Alltför sällan.
Kanske borde vi försöka att ge varandra ett bra självförtroende på andra grunder. I stället för att säga "snygg tröja" kan vi ärligt säga "du är söt". Och när vi träffar någon vi tycker mycket om kan vi ju säga hur mycket personen betyder för en, även om kramen kanske talar för sig.
Det är svårt att säga sådant, lätt blir djupare känslor outtalade. Svårare är ändå att ta emot det och komma ihåg att se sig själv som värdefull och viktigt. Den känslan får man lättare när man har gjort något bra, inte när man bara har varit sig själv. Så krama om dig själv och tala om för dig själv att du är bra. Gå sedan ut och prestera som den värdefulla person du redan är, inte för att söka värde i det du presterar.

Ha en bra dag!