September

Hösten slog emot mig när jag öppnade dörren igår. Den anmälde sig närvarande med frost på gräsmattan och isiga fönsterrutor. Jag välkomnade den med att klä mig varmt.
Hösten har många ansikten. Den kan vara bländande vacker, kall och grå eller förrädiskt nog båda två. Och precis som alla årstider har hösten sin egen doft. Av solig kyla, av våta byxbuntar. Den väcker blandade känslor, både saknad av sommaren som gått och glädje och iver inför ett nytt läsår och möjligheten att klä sig i alla nya kläder. Nedstämdheten väcks av att inse att vi går mot mörkare tider. Lusten att krypa ihop i soffan insvept i en filt, med yllesockor på fötterna och tekoppen i handen, växer. Jag väntar bara på att morgnarna skall bli tillräckligt mörka för att jag skall ha orsak att ta fram min klarljuslampa.
Oberoende väder eller mörker eller sinnesstämning har jag alltid överlevt hösten. Den är så deppig man gör den till.
Hösten kom med en hel del program också. Det är så mycket jag skulle vilja hinna med och ibland är det svårt att få tiden att räcka till. Samtidigt som jag studerar vill jag hinna jobba, idrotta som förut (dessutom finns det en massa jumppor jag skulle vilja prova på), delta i cellgrupper, ungdomsverksamhet, träffa vänner... Och lite tid över måste det väl bli åt Jan också. Än så länge är det kaos bara i min tankevärld, där jag ser mig springa som en galning från ställe till ställe dagarna i ända för att hinna med allt. Får se hur det kommer att ske i praktiken. Stressigt? Precis så stressigt som jag gör det till. Inget av detta är något jag MÅSTE, utan allt är sådant jag VILL göra. Försöker hinna med så mycket jag kan, lämnar det jag inte hinner med. Och jag gillar inte att ha en massa tid över som jag inte vet vad jag skall göra med. Vad är de 24 timmarna om dygnet till för annat än att användas?

I morgon skall jag ut och hoppa i vattenpölarna.