Kalejdoskop

Söndagsnostalgi. Vilken härlig dag att få vakna upp till.
Varför sova länge när man kan vakna klockan åtta och få en hel massa saker uträttade? Efter en skön frukoststund med en varm kopp kaffe och Husis satte jag mig ner för att lära mig mer om språkstörningar hos barn. Läsning hemma är inte alltid så effektiv på grund av en hel del störande faktorer i omgivningen, men den här gången gick det förvånansvärt bra. Jag fick en sådandär harmonisk läsro till ljudet av fågelkvitter, mamma och pappa som sysslade och pysslade i trädgården nedanför mitt fönster och av den svaga musiken som hördes från ett annat rum. Det blev den effektivaste lässtunden på länge. Det gav mig också möjlighet att hinna med det som ibland ter sig vara det som balanserar mitt sinne: jag tog mig en lång joggingtur. Hösten visade sitt vackraste ansikte idag. Solen sken, träden längs ån var klädda i rött och gult och orange och grönt och speglade sig i vattnet. Och jag var inte den enda som njöt av denna höstsöndag. Gillar att se hur folk vaknar och kommer ut ur sina hus och promenerande, springande, stavgående njuter av detsamma som jag. Jag roade mig också med att se på de fina bostadsområdena längs ån, och konstaterade att det nog är en bra plats att bo på någon gång i framtiden. Synd bara att de vackra områdena finns på Vandasidan, jag som enveten helsingforsare kan ju inte tänka mig att flytta till Vanda (även om det är fråga om några hundra meter). Kanske Helsingfors kunde knycka lite av Vandas bostadsområden när nu invasionsivern håller på...
När jag en timme senare kom in igen möttes jag av härliga dofter från köket där mamma stod och lagade mat. Får i kål hör till mina favoriträtter, och matosen fick det att vattnas i munnen. Och äppel i ugnen med vaniljsås till är inte helt fel det heller.
Sådana här dagar gillar jag mest. Kanske för att de påminner om veckoslut jag upplevde när jag var yngre, en regelbundenhet i hur en lördag eller söndag kunde se ut. En förmiddag med städning eller andra projekt som man inte hinner med under veckan, lunch tillsammans med familjen, eftermiddagskaffe... Det är mer sällan nu, men det gör att jag uppskattar hemmadagar desto mer.

Min tandborste är lurvig. Dags att byta.

Jag har en fin kalender, med en massa citat ur Paulo Coelhos böcker. Jag har säkert citerat därifrån tidigare, och nu gör jag det igen.
"För att leva fullt ut måste man ständigt vara i rörelse. På så sätt blir alla dagar olika." (ur Zahiren)
Härligt att vara sysselsatt!