Arv och traditioner

På fredagen firade jag och Jan bröllopsdag. Fem månader. Det är kanske lite udda, och det bör påpekas att vi inte firar varje månad. Det råkade bara vara rätt dag då vi skulle på julbuffet, så varför inte passa på och fira då? Det blev tal om traditioner, och "vakiopaikkan" när det gäller att fira olika saker. Kommer vi någon gång i framtiden att ha en viss restaurang och ett visst bord dit vi alltid återvänder när vi vill fira något speciellt? Och när skapas dessa traditioner, när väljer vi vilken restaurang det blir? Den kvällen fattade vi inte något konkret beslut, vi får se vad tiden för med sig. Men det väckte ändå en del tankar hos mig, sådant jag nog har tänkt på redan vid tidigare tillfällen. Speciellt så här i jultider är traditioner något framträdande, och som jag inte kan låta bli att tänka på. Jag vet precis hur julen skall firas, så som den alltid har gjorts. Jan vet också hur julen firas. Nu är det vår första jul tillsammans, och den kommer inte att firas som vanligt för någondera av oss. En ny familj innebär nya traditioner. De skapas hela tiden, och man kan knappast vänta sig att den första julen är traditionsenlig på något sätt. Julen kommer att firas med inslag ur bådas vanliga jul och på något sätt blandas ihop till en gemensam. Någon gång i framtiden kommer vi att vara överens om vad som skall finnas på julbordet och vilken tid julgubben knackar på dörren.

De här traditionerna är något vi har fått hemifrån, något som har skapats i barndomshemmet och som antagligen i någon form har funnits i släkten. Tydligen ärver man också traditioner, inte bara ögonfärg och ömtåliga fötter. Jag är ganska flexibel i många fall, men när det kommer till traditioner, speciellt julfirande, är jag väldigt konservativ. Jag tror det har med trygghet att göra. En trygghetskänsla som väcks av rätt dofter, rätt stämning, rätt rytm.
Den första advent bjöd mamma på lutfisk, något som åtminstone vi äter i tiderna kring lillajul. Då passade jag på att gräva efter viktiga recept som absolut skall finnas i min receptmapp. Kålrotslåda, kryddkaka, engelsk julkaka... Sådana rätter som väcker känslor. Det visade sig att mamma hade skrivit av de här recepten av mommo, och vem vet- kanske härstammar en del av dem från någon ännu äldre släkting. Nu har jag dem, och om ingen protesterar tänker jag använda dem när det någon gång i framtiden är jag som skall stå för julstöket. Så även om mina och Jans traditioner blandas, förnyas och formas, kan det alltid finnas vissa inslag som påminner mig om sådant som är viktigt och som ger mig trygghet och en känska av att "så här har det alltid varit".

Idag firade vi självständighetsdag med att satsa lite på lunchen. Renskav, mums! Kanske blir det vår självständighetsmåltid också i fortsättningen, vem vet?
Traditioner skapas, jag tror inte man behöver anstränga sig så mycket för att skapa dem. Någon gång skall vara de första, och det är den här julen som får bli den jul som börjar traditionsformandet. Om några år behöver jag knappast längre tänka så mycket på den saken.

Tänd två ljus både i adventsstaken och i fönstret idag.